En förlossningsberättelse!

Förlossningsberättelse:
12 september 2009

Jag vaknar på morgonen av att jag känner lite lätt att något kan vara på G. Äter frukost och duschar och sen går jag in till Juha för att säga - Det kanske blir BB idag. Han stiger upp på en gång och efter att ha fått veta hur tätt värkarna har kommit så beordrar han mig att ringa förlossningen. Sagt och gjort gör jag det och de tycker jag kunde komma in eftersom det gick så snabbt sist. I bilen är värkarna oregelbundna, ibland 6min emellan och nästa en kvart. När vi är framme kopplar de ctg på mig och värkarna är inte så starka, men jag är öppen 5cm. BM erbjuder att göra hål på hinnorna, men jag känner att jag kanske ska försöka få igång värkarna genom att röra på mig. Vi far ut på stan och efter två timmar kommer vi tillbaka och då är jag öppen 6-7cm. Skift byte och den nya BM är hon som var med i ambulansen när L föddes. Hon sa att vi skulle få föda barn innan kl. 20. och klockan var nu kring 16tiden. Vid 17tiden vill jag bada trots att inte värkarna är allt för jobbiga. De kommer med var 10/15min ännu också, men det var verkligen skönt att ligga där. När jag kommer upp därifrån så får vi ett rum och där kopplas ctg på mig och nu börjar värkarna bli kraftigare. Jag går ett tag i korridorerna, men håltagning blir det inte eftersom det kommit in två nya patienter så de får lite fullt upp. Jag kan andas mig igenom värkarna och Juha masserar mig hårt i ryggen för att leda om det onda, effektivt. Sitter i tv rummet och har väldigt jobbigt, men känns bättre när jag går. Kl. 21.30 får vi gå in i förlossningssal och då tar jag till lustgasen. Kl. 22.00 tas det hål på hinnan trots att jag inte är fullt öppen. Hon sjunker ner så jag får kryst känsla nästan på en gång, men hon ligger inte rätt med huvet ännu utan måste vrida sig lite innan. Efter en stund så får jag krysta och kl. 22. 22 är hon ute på min mage. Lite blå, men börjar snabbt göra ljud ifrån sig.

Välkommen till världen Elsa! 4390gr tung och 50cm lång.

Snart 39 fulla veckor...

...ingen bebis som tänkt kika ut än på ett tag. Känner mig som en stor och klumpig flodhäst och vätskan bara samlar sig. Har försökt dricka persiljevatten för det ska ju vara vätskedrivande. Vi tar dagarna som de kommer och jag säger bara att det är tur jag har min mor här och håller efter i hushållet. Gubben får stå för en hel del av matlagningen och dagligen tar jag mina siestor eftersom nätterna är lite si och så. Ska ta en magbild ikväll så vi hinner få en sista innan man ska åka in, fast det kan ju dröja ännu ett par veckor :-(

Snälla lilla bebis, kom ut till oss snart!!