Förlossningsberättelsen när Lova kom till världen.

Blir lite rädd att det ska gå lika fort den här gången, men som jag sagt -Om det är en pojke så sätter den sig på tvären och vill inte ut alls. Vi får väl se när den dagen är här.

Här är i allafall Lovas ankomst dokumenterad, Klaras lägger jag in när jag hittar den i datorn.


Tjejen som hade bråttom...

...ut i världen kan jag lova, vår Lova.

Torsdagen den 5 Februari 2004 var jag in till MVC för kontrollera vad det är som gör att jag måste byta trosskydd så ofta. Tror att det sipprar vatten. Barnmorskan konstaterade att jag var öppen 2 cm så hon varnade att det kunde bli en snabb förlossning om vatten går. Nu blev jag riktigt överraskad att det var dags redan för jag var ju beräknad till den 24 Februari. Bm rådde mig att ta ambulans om vattnet går och inte vänta för länge med att åka om värkarna kommer…..vi har ju ändå 15 mil till BB.

Vi satt på lördagskvällen den 7 Februari i Tv-soffan och åt lite gott-gott tillsammans med min syster och hennes sambo. Hade en del sammandragningar men de gjorde inte ont utan magen blev bara hård. Gick och la mig ca 22.30 helt ovetandes av vad som väntade mig morgonen efter, trots att jag visste att det skulle bli barn inom en vecka så är man aldrig nog förberedd. Som vanligt under natten fick jag gå upp och kissa ett par gånger, men allt var som vanligt och la mig och somnade om snabbt.

Söndag 8 feb. ca 07.00

Vaknade av jag att jag var kissnödig, men även att jag hade lite ont över magen. Snabbt insåg jag att nu var det värkar men la mig igen, men märkte att de kom tätt så jag gick upp. Efter en stund gick jag in till maken och sa att det börjar bli dags att bege sig till BB. Han flög upp ur sängen och jag ringde till förlossningen att vi var på väg in för vi hade 1 ½ timmes bilfärd framför oss. Packade det sista och tänkte äta frukost, men ganska så snabbt ändrade jag mig när värkarna kom lite tätare och gjorde lite ondare. Vår två åriga dotter Klara fick bli kvar med mormor och denna morgon var hon på gott humör och vinkade till oss från fönstret.

Ca 7.50

När vi åkt en bit beslutar vi oss för att ringa och be dem möta upp med ambulans för värkarna kommer tätt och håller i sig länge nu. Hela vägen andas jag och hoppas innerligt att de möter upp med ambulans snarast- JAG VILL HA LUSTGAS!, men försöker ta det lugnt och tänker inte på att vi ändå har en bit kvar. Jag kan tala om att vägen inte var som jag ville….den var och kändes som världens största tvättbräda. Vilket den var så gott som hela vägen. Med en nervös make bredvid som klockar värkarna och som kör förbi en avtags väg så går det annars ganska bra att andas genom värkarna.

6mil från Gällivare (kl ?)

Strax innan vi möter ambulansen så svär och gormar jag att om jag inte får lustgas i ambulansen så…. Och så får jag ingen heller!!!…snacka besviken….men det var bara att bita ihop. En barnmorska var med och hon kände hur öppen jag var och det var 5 cm så det var ju några centimetrar kvar. Hjärtljuden var bra så nu var det bara för föraren av ambulansen att stå på gasen. Maken kom efter ambulansen så han kunde konstatera att det var bråttom för det gick fort på vissa sträckor. Andas, bankar och andas hela tiden för nu gör det ONT!

Hemma är min mor med Klara och ringer gubben min om att det har blivit kolsvart. Gubben säger vad det kan vara och vart vi har säkringar m.m…och hon frågar hur det går för oss…..Fort! - sa han, för han försökte hålla sig efter en ambulans med hög fart. Mamma försökte lugna honom med att det kommer nog att ta tid när vi väl kommer fram. Gubben tror ju inte det, för det går ju så fort.

Ca 9.00

Strax innan Gällivare stad så säger barnmorskan att nu är det bara tre värkar till så är vi framme på förlossningen och där ska jag få lustgas – jaaaaa. De rullar ut mig ur ambulansen och för in mig på förlossningssalen och innan jag får gå över till sängen så drar de av mig skorna och när jag ställer mig upp så känner jag att jag vill krysta, men av med alla kläder och rock på och upp i sängen. Jag får lustgas och drar i mig det för fullt, skönt. Barnmorskan kollar och ser att jag är fullt öppen så hon får göra hål på fosterhinnan så vattnet går och då sätter det igång. De tar lustgasen ifrån mig och ger syre för nu ska barnet ut. Ett par tre krystvärkar så är hon ute på min mage. Helt fantastiskt och vår lilla Lova har kommit till oss med sådan fart. Vi var inne på förlossningen 9.15 och ut kom hon 9.22. Barnmorskan sa att nästa gång får jag komma dagen innan….ja det är ju lätt om man skulle veta att just imorgon blir det barn. Bråttom hade hon så få se om kommer har lika bråttom i fortsättningen. Helt underbart att hon var hos oss och det var lite overkligt att det gick så fort, men jag kände mig oförskämt pigg och det var nog tack vare att jag fick sova hela natten.

Nu fick vi ringa och berätta om vår nykomling och den första som fick veta var mormor och storasyster. Maken frågade hur det hade gott med strömmen och jodå det var brytaren som lagt av allt och hon frågar hur det går för oss och han svarar - Jodå, det är färdigt. Till svar får han – Vaaaa! Det var ju bara ca 20 minuter innan som han pratade med henne när vi var på vägen ännu. Nog har vår tös chockat många denna morgon.

Välkommen till Världen Klaras lillasyster vår dotter Lova (16 dagar före bf), 3740g tung och 49cm lång.

Min 1:a förlossning var långdragen, men ändå en härlig upplevelse med min först födda. Den 2:a förlossningen var snabb, intensiv och lite chockerande. Två barn och två helt olika förlossningar. De två bästa dagarna i mitt liv. Få barnet upp på magen, varm, kladdig och alldeles UNDERBAR!!